Avlägsen stjärna, av Roberto Bolaño

 

Chilenaren Bolaño (1953-2003) är en författare jag länge varit lite nyfiken på, men min nyfikenhet har inte varit riktigt så stor att den lyckats motivera mig att ta mig an hans mest hyllade roman De vilda detektiverna, den naturliga startpunkten, då denna trots allt är på en bit över 700 sidor och alltså för en långsam läsare som mig en betydande investering i tid. Dock har han även skrivit några betydligt kortare romaner än så, och trots att jag inser att ett författarskap egentligen bör lära kännas genom storverken kunde jag inte låta bli den perifera Avlägsen stjärna för att i alla fall få ett smakprov på Bolaño. Bara en knapp femtedel så lång som De vilda detektiverna skulle den ju inte ge någon större förlust av värdefull tid ifall jag inte gillade den.

Romanen är på sätt och vis en vidareutveckling av en historia berättad i Bolaños tidigare Nazistlitteratur i Amerika, vilken är en slags fejkad fackbok om just det titeln anger. Och även Avlägsen stjärna är i mycket skriven som en fackbok (trots att den har ett berättarjag), med en sakligt redovisande stil och en öppenhet med att återgivna uppgifter skulle kunna vara felaktiga. Med största sannolikhet är Bolaño i detta inspirerad av argentinaren Jorge Luis Borges, som också han gärna skrev om fantasier som om han skrev om fakta. Ett litterärt grepp vilket vid första anblicken möjligen kan te sig lite torrt och tråkigt, men som i vissa fall definitivt kan vara givande. För intrig och gestaltning är inte alltid fantasins bästa vänner, utan ibland måste nog fantasins skapelser betraktas med precis samma saklighet som det verkliga för att komma till sin rätt.

Vad Avlägsen stjärna handlar om är hur som helst Carlos Wieder (alias Alberto Ruiz-Tagle), vilken i början av 70-talet umgås i litterära kretsar i Chile och drömmer om att skapa en ny sorts poesi, men som även är en kallblodig mördare, för vilken poesin och mordet nästan tycks vara två sidor av samma mynt. Han lyckas efter Pinochets statskupp vinna viss ryktbarhet genom att skriva poesi på himlen med rök utsläppt från ett flygplan, men efter en skandal där hans mordiska sida kommit i dagen försvinner han ur offentligheten. Om honom berättar här en man vilken i ungdomen är en annan aspirerande poet i samma litterära kretsar och så småningom en av många landsflyktiga. Detta i hög grad via uppgifter inhämtade från andra än han själv och med en del utvikningar om diverse personer vars liv på olika sätt varit i kontakt med Wieders. I någon mån utvecklar sig det hela till en detektivhistoria då folk söker efter Wieder långt efter hans försvinnande och ibland hittar spår i form av sådant som artiklar i högerextrema kulturtidskrifter, vilka de tror kommer från hans penna även om de är undertecknade med andra namn.

Jag finner mig snabbt verkligen gilla Avlägsen stjärna. Dess originalitet, dess verklighetsnära fabulerande, dess humor mitt i allt det hemska och dess enkla men ändå tilltalande språk. Wieder är sedan förvisso inte någon särskilt trovärdig karaktär, men både som mördare och poet har han något närmast demoniskt över sig vilket ändå gör det svårt att släppa honom. Och kanske försöker Bolaño med honom säga något om konstens innersta väsen, frisläppt från alla moraliska hämningar? Eller kanske något om sitt hemland Chile i samband med militärkuppen? Eller så är han bara en ovanligt intressant karaktär och inget mer, men kan inte det i sådana fall vara gott nog?

 

(Gillar man tanken att läsa om fiktiva författare kan förresten även rekommenderas Kristoffer Leandoers De försvunna böckernas bibliotek som kom förra året. Inte lika bra som Avlägsen stjärna, men klart läsvärd.)

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 1 =