Biskopen och korståget 1206 av Jonathan Lindström

image.php

Oftast vet vi inte så mycket om människor och liv i Norden för 800 år sedan. Men någon sällsynt gång finns det så mycket källmaterial att det går att rekonstruera ett livsöde och ett historiskt skeende. En av de mest fascinerande gestalterna från denna tid är Lundabiskopen Andreas Sunesson. Som ung i slutet av 1100-talet studerade han vid olika utländska universitet och blev präst. År 1201 utnämndes han till ärkebiskop i Lunds (då danska) stift. Tjugo år senare var han en av Europas mäktigaste kyrkomän och befann sig i Baltikum, dit han företagit flera korståg för att omvända befolkningen till kristendomen. I uppdraget ingick också ett stort kolonisationsprojekt. Enligt boken övertalades – eller tvingades – invånarna från flera öländska byar att flytta över havet till Ormsö utanför nuvarande Estland. Än idag kan man se spåren av de övergivna boplatserna på Öland. Läsaren får följa både biskopens liv och författarens teorier om hur emigrationen gick till och hur livet i det nya landet gestaltade sig. Den första tiden blev säkerligen svår, med svält, umbäranden och hemlängtan. För Andreas Sunesson blev det en milstolpe i den storslagna karriär som fick ett oväntat slut på 1220-talet. Han smittades av spetälska i Estland, måste dra sig undan från världen och dog som eremit på Ivön i Skåne år 1228.

Elisabet Hemström

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra + femton =