Det riktiga landslaget av Moa Svan

, ,

Det-riktiga-landslaget1

Vad passar inte bättre att läsa nu när Fotbolls-EM är i full gång, än en seriöst underhållande och normkritisk intervjubok med skarpa iakttagelser av fotbollsvärldens snedvridna genusperspektiv? För vi behöver verkligen prata om mansfotbollen. Den som nästan uteslutande omtalas som ”fotbollen”, rätt och slätt. Och vi behöver prata om de astronomiska skillnaderna i ekonomi och medieutrymme mellan herrfotbollen och damfotbollen.

Till att börja med: varför heter det dam-EM och fotbolls-EM? Vad är ”dam” för sport?
Det är här, i orden och trivialiteterna, vi behöver börja öppna vårt kritiska öga, precis som Moa Svan gör i sin obekväma bok om sitt favoritfotbollslag, det hon kallar Det riktiga landslaget.
Svan har intervjuat sina favoritspelare: Asllani, Fischer, Schelin, Seger och Sjögran och pratat löneskillnader och ojämställdhet med dem, hon har gått igenom antal spaltmeter och radiominuter som vigs åt herrfotbollen respektive damfotbollen, och ställt sig frågan varför det riktiga landslagets spelare alltid får reporterfrågor om Zlatan.

Moa Svan
Moa Svan

Sverige gjorde en kass insats i herr-EM i år, blev utslagna tidigt och fick in sammanlagt 1(!) mål i tre matcher. Haussen inför EM var dock stor, som vanligt när män spelar boll, studiosnacket osinande och antalet storbildsskärmar som sattes upp på svenska torg och i parker många.

Varför är allt fotbollsfokus jämnt på herrlandslaget? När det är det svenska damlandslaget som spelar skiten ur motståndarna, som vinner stort i mästerskap och toppar världens ligor?

”En dålig damfotbollsmatch är inte en dålig match, utan då är damfotbollen dålig.”

Det är Lotta Schelin som beskriver attityden mot damfotbollen idag, värderingar som en av världens bästa fotbollspelare möts av varannan dag.
Vem skulle med en gång kasta ut hela herrfotbollen med badvattnet så fort herrarna tabbade sig?

Dagens damfotboll får fortfarande stå ut med med unkna föreställningar om att fotboll inte är för kvinnor, att det bara är lesbiska kvinnor som inte kan spela på riktigt som springer runt som yra höns etc etc snark snark. Skitiga föreställningar som tyvärr gör avtryck inte minst i spelarnas löner.
2013 var snittlönen för en damspelare i allsvenskan 11 208 kr. I herrallsvenskan var samma år snittlönen 60 000 kr. Samtidigt har herrallsvenskan sjunkit i rankning i världen år efter år och hankar sig 2015 runt kring plats 20. Damallsvenskan däremot rankas som världens tredje bästa liga.

Det säger sig självt, att den som kan leva mer än väl på sin lön också kan satsa på jobbet. Den slipper ha ett brödjobb vid sidan av, den kan vila och fokusera på sporten.
Herrspelarna åker smidig airbus och bor på femstjärnigt hotell medan damerna får ta bussen till Ryssland och sova längs den skumpiga vägen.
Så här enkelt är det egentligen: där man satsar pengar

Moa Svan är komiker men hennes bok är inte direkt världens flabbfest. Men ljuset finns: det blir allt bättre. Kvinnorna tar allt större plats, lönerna stiger, ligorna blir fler. Ju tidigare i åldrarna vi satsar på en jämställd fotboll, desto större chans att vi kan fixa till snedvridningen. Svan uppmanar kommuner och stat att faktiskt ta sitt ansvar och sätta press på diskriminering inom fotbollsklubbar och ställa krav på att bidragspengar går till ett jämlikt och jämställt föreningsliv. Idag finns ingen sammanställning av hur pengarna fördelas, men Centrum för idrottsforskning konstaterar t.ex. att flickor i betydligt lägre grad tar del av fotbollshallar i samma utsträckning som killar.

TIPS!helena tolvhed på damsidan
I senaste leveransen av litteraturstödda böcker från Kulturrådet finns även På damsidan. Femininitet, motstånd och makt i svensk idrott 1920-1990, av idrottshistorikern och genusforskaren Helena Tolvhed, en bok som även den är en av de litteraturstödda titlarna från Kulturrådet. Utdraget från bokens baksida kan också illustrera den idéhistoriska grunden i Det riktiga landslaget:

”Kvinnors idrott har historiskt sett ofta betraktats som opassande och osedlig, och ansetts kunna leda till ett skadligt ‘förmanligande’ av kropp och sinne. Svett, andfåddhet, muskler och tävlan uppfattades länge som själva motsatsen till idealiserad kvinnlighet, och kvinnors idrottsutövning utgjorde dessutom en ovälkommen konkurrens om ekonomiska resurser. Möjligen kunde kvinnornas deltagande också ha en feminiserande inverkan på själva idrotten.”

Läs gärna också:

Män som hatar kvinnor, av Max Wiman (sportjournalist Sydsvenskan)

Lika lön för lika arbete inom fotbollen, av Olof Unogård (fd tränare Sirus damlag

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton + 2 =