En kvinnas blekblå handskrift av Franz Werfel (1890-1945)

 

Du heter Leonidas och i dag fyller du 50 år – året är 1936 och platsen är Wien. Där lever du sedan länge ett etablerat och gott liv som sektionschef, gift med en av stadens allra rikaste arvtagerskor mycket tack vare en frack du fått överta då en ung judisk man tog sitt liv. Ett handskrivet gratulationsbrev får dig att se tillbaka på en tid för länge sedan – men vad vill avsändaren efter alla dessa år? Hur kommer brevets innehåll att påverka din framtid?

Franz Werfels välskrivna och angelägna kortroman om den fattige läraren Leonidas som gör en karriär bland annat genom att gifta sig rikt utgavs på tyska 1941 (”Eine blassblaue Frauenschrift”). Ersatz förlag är för övrigt värt att kolla upp för dig som inte känner till det sedan tidigare. Ann Lingebrandt skrev en recension i höstas och jag instämmer med henne då hon beskriver boken på detta sätt: ”Med rakbladsvass elegans tecknar Werfel ett psykologiskt porträtt av en man som konfronteras med sina egna livslögner och svek och ger i förlängningen en förödande bild av det förljugna samhälle välgången vilar på.” (SDS 160920)

Varför får vi inte nog av skildringar från Europa vid tiden för de båda världskrigen? Bör vi läsa dem för att förstå vår egen tid? Ger de oss inte minst lika mycket – och kanske ofta mer? – än romaner skrivna i dag?  Ja, är mitt svar. Vi ska läsa dem inte av plikt – det vore för trist – utan för att de är att betrakta som en sorts gåvor till oss från människor nära oss men ändå avlägsna. Tänk på andra författare från samma tid –  till exempel Hans Fallada och Irène Némirovsky.  De ger oss med sina texter en oslagbar möjlighet att resa i tid och rum.
Mycket läsnöje!

Vem var då Franz Werfel?
I bibliotekets litteraturdatabas Alex läser jag om hans övriga böcker och om hans liv. Werfel föddes i Prags judiska kvarter av österrikiska föräldrar. Han var poet, prosaist och dramatiker. Han lärde känna Franz Kafka och Max Brod vid Tyska universitetet i Prag. Till 1917 var han vid ryska fronten. Wien var hans hemstad. 1929 gifte han sig med Alma Mahler-Gropius. Jag citerar Jan Ceder i Alex: ”Tillsammans flydde de vid Hitlers införlivande av Österrike 1938, och bosatte sig i Frankrike. Vid det tyska angreppet 1940 flydde de åter, under dramatiska former, och lyckades via Marseilles, Spanien och Portugal nå USA. Där anslöt de sig till den tyska exilgruppen i Kalifornien, och Franz Werfel dog i Beverly Hills.”

Välkommen till biblioteket för att låna boken och få fler lästips när du läst denna pärla!

Maria K Norberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 2 =