”Nora Webster” av Colm Tóibín

13067018_o_1

”Du måste vara dödstrött på dem. Skall de aldrig sluta komma hit?” Så inleds romanen Nora Webster skriven av irländaren Colm Tóibín. Noras make Maurice är död och de som kommer kväll efter kväll för att beklaga sorgen är Noras grannar och bekanta i det lilla samhället Enniscorthy på sydöstra Irland. Nora låter dem komma in och prata av sig, hon bjuder på te och lyssnar för det är så man gör.

Nora är fyrtio år och har blivit lämnad kvar med sina fyra barn. Historien växer långsamt och bilden av Nora mejslas sakta fram genom möten med de människor som finns i hennes närhet. De båda döttrarna Aine och Fiona har redan lämnat hemmet för studier. De båda sönerna Donal och Conor är yngre och är fortfarande föremål för Noras omsorg och oro. Noras systrar finns där och stöttar, men irriterar sig och beskriver Nora som stundtals helt odräglig att umgås med. Mostern Josie tar med Nora på semester till Spanien och snarkar så att Nora måste byta rum. Jim och Margaret, svåger och svägerska, träder in och betalar barnens utbildning. De stöttar men tar också över och fattar beslut ovanför Noras huvud. Familjens sommarhus vid kusten måste säljas. Nora börjar arbeta igen efter alla år som hemmafru. Nora går med i Grammofonsällskapet där man turas om att spela sina favoritskivor för varandra, och börjar ta sånglektioner. Så går livet vidare.

Boken utspelas på Irland under slutet av sextiotalet och i början av sjuttiotalet och de politiska händelserna skymtar i bakgrunden. Men ingenting sägs rakt ut. Den första månlandningen skymtar förbi när en av sönerna fascinerat följer visningen på tv. På samma sätt är det med Nora. Beskrivningen av hennes styrkor och svagheter ger både svar och väcker nya frågor. Det skapar en suggestiv stämning som driver berättelsen framåt.

Nora Webster, vem är hon? Hon skulle kunna vara jag eller kanske du. Som lever våra liv så gott vi kan. Som är glad och sorgsen, visar kraft och mod och ibland faller handlöst. Nora Webster är också en skildring av Colm Tóibíns egen mamma. Enligt utsago tog det fjorton år att skriva romanen. Den gavs ut på svenska 2015 och är översatt av Erik Andersson.

 

Ann-Sofie Köpmans

 

1 kommentar


  1. // Svara

    Kul att läsa något om den här boken! Jag läste den i somras och tyckte mycket om den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton − 14 =