Det här kan vara den kulturrådsbok som flest i personalen har läst på Falu stadsbibliotek. En pojkes uppväxt i ett magiskt Sverige för några årtionden sedan, en tid då världens mäktigaste partikelaccelerator byggdes under Mälaröarna (den sk Slingan), tågen är ersatta av magnetrinflyg och tyngre arbete utförs av stora robotar. Slingan påverkar både tid och rum, rykten berättar om revor i tiden, cybernetiska bisonoxar, experimentrobotar som blir galna och människor som självantänder. Men en del av berättelserna är naturligtvis bara skrönor! Alla vi som älskade ”Ur Varselklotet” kan glädja oss åt att uppföljaren ”Flodskörden” kommer i höst! /Anna Westin
Synnöve Elfsberg: ”Precis som min barndom i Långshyttan… och här har vi en robot!”
Therése Hagman: ”Jag tycker om när naturen tar över. Det känns så postapokalyptiskt. Och så tycker jag om blåmesarna.”
Karin Hane: ”Det är som på 70-talet. Och ändå inte”
Maria Törnfeldt: ”Det är så dystert. Helt perfekt.”
Anna Westin: ”Jag stör mig på att katalogisatören klassat den som konstbok – Stålenhag är förvisso en skicklig konstnär, men det här är ju en berättelse för tusan. Vi har placerat den på Science Fiction-hyllan!”
Permalink //
Nu blev jag nyfiken på denna bok!